Vattnet – universums märkligaste molekyl
Guy Heyden
Professor i hälsoorienterad humanekologi,
Göteborgs universitet
Projektet Kosterhälsan som kunskapskälla
Under åren 1987–2004 hade jag förmånen att leda FN-organen UNESCO:s och WHO:s projekt Kosterhälsan, som hade som mål att studera vilka strategier som människor väljer för att behålla en god livskvalitet i en allt snabbare föränderlig levnadsmiljö. Studien gjordes på Sveriges västligaste bebodda öar (Kosteröarna), som ligger en landmil ut i västerhavet (Skagerrak). Tillsammans med forskare från ett 15-tal olika vetenskapsområden vid Göteborgs Universitet och Chalmers Tekniska Högskola ledde jag årliga uppföljningar av pågående miljöförändringar på öarna och deras effekter på öbornas hälsa och val av livsstilar. Under totalt 17 år bidrog 180 kosterbor (av en året-runt-boende befolkning på 350 personer) med sina erfarenheter till en kunskapsbank som numera utgör grunden för tvärvetenskapliga miljökurser vid Göteborgs universitet och en miljöinriktad folkbildning i Sverige.
Redan på 1980-talet fann mina forskarkolleger och jag att den miljöintresserade ortsbefolkningen var övertygad om att det pågick klimatförändringar som bl.a. hotade enskilda brunnars vattenkvantiteter och -kvaliteter på öarna, att solens ultravioletta strålar äventyrade det marina livet i grunda havsvikar och att en långsamt ökande luftfuktighet ledde till att fästings- och insektsöverförda sjukdomar blev allt vanligare. Dessa miljöförändringar upptäcktes alltså av öborna åtskilliga år innan de offentligen ansågs som reella hot mot människors livskvalitet och hälsa.
På Koster väntade man således inte på några vetenskapliga bevis innan man handlade. Den geografiskt isolerade befolkningen använde i stället sitt nedärvda logiska-biologiska tänkande (”biologik”) för att ta sitt medborgaransvar för en hållbar utveckling, i samklang med FN:s Agenda 21 som antogs fem år efter (!) starten av Kosterhälsan (UNCED, Rio, 1992).
Unika egenskaper
I nådens år 2008 är det numera internationellt bekräftat att vattnet, förutsättningen för allt mänskligt liv, paradoxalt nog utgör ett växande hot mot människors välbefinnande och fredliga samexistens. En allt intensivare kamp måste därför föras, såväl för en tryggad tillgång på ett livgivande vatten som mot de ökande hälso- och krigshoten som ett alltmer miljöförändrat vatten och en ökande brist på vatten kan innebära. Att nya världskrig hotar (med vattnet som orsak) har bl.a. uppmärksammats av FN i sin årliga
rapport, 2007.
Tänk att en så pass enkel molekyl som vattnets,
som består av två 
väteatomer,
sammanbundna med en syreatom i en vinkel på ca 104 grader,
kan betyda så mycket för vår existens! Och tänk
att vattnets ursprung på jorden (som till 70% är täckt
med vatten och egentligen borde heta Planeten Vattnet) i allt väsentligt är
höljt i dunkel! Världens forskare har ännu inte heller
någon aning om hur den s.k. ”hydrolytiska cykeln” (som
gör att det regnar) har tillkommit! I Bibeln står
att läsa: ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord och
hans ande svävade över vattnet”. Han skapade alltså inte
vattnet. Är Gud kanske vattnet?
H2O är den enda kemiska substans som förekommer i fyra olika 
former på jorden:
1. Flytande form;
2. Fast form (is och snö i många olika former);
3. Gasform (i t.ex. gejsrar);
4. Gelform (i alla våra celler).
Möjligen finns det också andra former av vatten i bergkristall och i våra tänders emalj.
Enligt Gilgamesh-eposet, som bl.a. beskriver syndafloden och Noaks ark långt innan Bibeln, sökte Gilgamesh (2/3 gud och 1/3 människa) efter det eviga livets ört ca 2000 f.Kr. Han fann inte denna fantastiska ört på land – men väl i havet! Havet är alltså livets källa. När Gilgamesh vandrade hemåt badade han i ett vattenhål. Då rövade en orm bort örten. Sedan dess är vandringsstaven, med en slingrande orm, symbol för läkekonsten.
Enligt termodynamikens huvudsatser kan inget vatten nybildas på jorden. Och inget vatten kan försvinna. Vattnet har alltså ett evigt liv. Människan, som skall vara Guds avbild, föds i vatten, döps i vatten och består till ca 72% av vatten. En alternativ jordfästningstext skulle alltså kunna vara: ”Av vatten är du kommen, jord skall du bli - men ditt vatten återvänder till sitt eviga kretslopp”.
Vattnet har många egenskaper. Det läker, renar, värmer, kyler, lockar, hotar, dödar och förför. I sin bok ”On the track of Water´s Secret” (Uranus, 1995) skriver Hans Kronberger och Siegbert Lattacher: ”Att betrakta vatten som en enkel kemisk formel är som att studera ett komplicerat fenomen med förbundna ögon. Vattnet ändrar ständigt sina egenskaper – på gott och ont för mänskligheten.” Vattnet bör alltså upplevas som en levande organism. Detta har även filosofer som Johann Wolfgang von Goethe, Rudolf Steiner och Victor Schauberger intygat.
Vattenfenomenen är många och delvis oförklarliga. Enligt
molekylstrukturen skulle vattnet normalt frysa vid -90 grader C och koka vid + 70 grader C. Men likväl fryser det vid +/– 0 grader C och kokar vid + 100 grader C vid normalt lufttryck. De flesta andra ämnen krymper när de blir kallare men vattnet ökar sin volym under +4 grader C. Det blir då lättare och flyter som t.ex. isflak! Vattnet har alltså tre egenheter som gör det särskilt lämpat för liv:
1. Det kokar sent, vilket är bra för många livsformer;
2. Det har en oslagbart värmebindande kapacitet;
3. Det sväller vid kyla, vilket är en förutsättning för överlevnad av liv i sjöar och hav vid låga temperaturer.
Polarnas isar och bergens glaciärer är mänskligheten enda, hittills tämligen oförorenade, sötvattensreservoarer. De utgör våra efterlevandes viktigaste överlevnadsresurser! Den tilltagande växthuseffekten (enl. bl.a. Al Gore´s film ”En obehaglig sanning”) leder emellertid till att sötvattenresurserna numera smälter med oroande hastighet, förvandlas till saltvatten, förändrar jordens havsvattenströmmar och orsakar allt större naturkatastrofer.
Som jag tidigare betonat, kan inget vatten försvinna på jorden. Däremot blir det mer och mer förorenat i takt med befolkningstillväxten på vår planet eftersom det är ett utomordentligt lösningsmedel. Alltså: Ju fler människor på jorden desto sämre vattenkvalitet och vattenkvantitet! Detta kunde öborna i projektet Kosterhälsan konstatera redan på 1980-talet när de 350 åretruntboende blev 3500 på sommaren. Då räckte resurserna inte till. Även näringsidkare, som tjänade stora pengar på den tillfälliga turistnäringen, fick sota med en sämre hälsa!
Hälsa och miljö
Vattnet är alltså ett växande hälsohot. Modern medicinsk forskning bekräftar att mer än hälften av alla maginfektioner kan vara orsakade av orent vatten. Ett stort problem är att alla våra mediciner och kemikalier, som vi måste använda för en hygglig livskvalitet, förr eller senare hamnar i avloppsslammet. När detta sedan sprids på åkrarna ökar risken för att bl.a. antibiotikaresistenta bakteriestammar utvecklas, som sedan kan hota människan hälsa från oanade håll. Människan kan alltså få betala för sin ohälsa och sitt ökade medicinberoende med en ännu sämre hälsa. Vattnet sluter onda cirklar. Och orent vatten dödar mer än krig!
Det är en gammal myt att mycket vatten är bra för kroppen. Att dricka
stora mängder vatten, innan njurarna signalerar törst, kan vara hälsofarligt! När dagens alla PET-flaskebärare når inkontinensåldern kan de få betala ett högt pris för sina ohämmade dryckesvanor. Sådana kan nämligen trötta ut urinvägarnas slutmuskler därmed bli till en verklig utmaning för den framtida blöjindustrin (Agnes Wold, svensk njurforskare; Nättidningen Alba, 2003)!
H2O är miljöförändringarnas spegel. Människans miljöförstöring leder till en ökande försurning, försaltning, förgiftning (org. föreningar & metaller) och giftspridning (insekter & alger) av vattnet. Detta äventyrar på sikt även människans egen hälsa. I sitt handlingsprogram för en hållbar utveckling (Agenda 21) menade FN redan år 1992 att ”Tillgången på rent dricksvatten skall säkerställas och ändamålsenlig teknik för kontroller av vattenförorening skall säkerställas” samt att ”Effekterna på människans hälsa av långvariga exponeringar för låga föroreningsnivåer (d.v.s. under gällande s.k. hygieniska gränsvärden) skall skyndsamt utvärderas”. Väldigt lite – om ens något av detta – har infriats (åtminstone i Sverige).
De pågående miljöförändringarna i världen leder till att vårt dricksvatten får en ökande surhetsgrad och salthalt. Ett sådant ”aggressivt” vatten kan frigöra metaller ur hushållens vattenledningsrör, t.ex. koppar, järn, zink och aluminium. Dessa kan, i sin tur, skapa akuta och kroniska magproblem hos människor med nedsatt allmäntillstånd. Vårt dricksvattens metallhalt kan alltså öka i takt med ledningsrörens längd! Dricksvattenanalyser bör därför helst göras av kranvatten och inte av brunnsvatten eller vattenverks vatten. Det är ju kranvatten vi vanligtvis dricker!
Ödesfrågor
Vem äger egentligen vattnet (vårt viktigaste livsmedel) – är det markägarna eller mänskligheten? Enligt FN är rent vatten att betrakta som ”en mänsklig rättighet”. Men verkligheten talar ett annat språk. Livets vatten (aqua vitae) har blivit en alltmer lukrativ handelsvara. Kampen om vattnet hotar människors fredliga samexistens. Det kunde vi konstatera redan i projektet Kosterhälsan: När enskilda brunnar sinade eller försaltades sattes grannsämjan på stora prov!
Det förutspås att rent vatten, på sikt, kan komma att kosta mer än oljan per liter! Detta lockar profithungrande affärsmän till att göra allt större exploateringar av våra barnbarns överlevnadsresurser. Profiten leder också till en ökad växthuseffekt. Buteljerat vatten släpper nämligen ut 1000 ggr mer koldioxid än kranvatten per volymenhet. Det är främst flasktillverkningen och de många och långa transporterna som ansvarar för utsläppen. Vatten på flaska är, redan idag, ca 2000 ggr dyrare än det som rinner ur kranen!
Personligen anser jag att metoder snarast bör utvecklas för att enkelt, billigt och hygieniskt kunna återanvända bad, dusch och tvättvatten (via ”tekniskt” varm- och kallvatten i separata kranar) och förse hushållen med ett osmotiskt renat dricksvatten via en tredje kran i köket. Jag menar också att ”vattenrika länder” borde kunna byta ut sitt överskott på rent dricksvatten mot naturresurser som ”vattenfattiga länder” är rika på. Härigenom skulle man kunna skapa en global naturahushållning (utan utbyten av pengar). Vattenproblematiken i världen borde dessutom belysas bättre i all skolundervisning och i kommuners miljö- och hälsoarbete. Det är via framsynta insikter som konflikter bäst kan undvikas (Insight First). Lions International och dess Leo-grupper borde aktivt medverka för en spridning av kunskaper som ger vidvinkel på tillvaron och inspiration till vattenvärnande insatser – såväl nationellt som internationellt.
Alla måste lära sig att vårda vattnet för sin egen, för andras och för sina efterlevandes skull. Vi måste inse att vattnet har långt minne. Det kommer ihåg alla oförrätter som människor utsätter det för. De försyndelserna finns det ingen förlåtelse för. De får vi alla sota för. Förr eller senare.
Medlem i avantgardistiska LioNet.